Okej, nu när jag har gått över till andra sidan i fråga om både löpartights och för korta jeans gäller det att hålla hårt i de fåtalet principer jag har kvar.

En av dem gäller tatueringar, och den andra handlar om den underliga fixering folk har vid sina ögonfransar sedan en tid tillbaka.

Makeup i all ära (jag är den första att hylla tvåstegmascaran Loreal Double Extensions förlängande effekt), och lösögonfransar till en effektfull look vid ett enskilt tillfälle som kräver något extra är väl inte heller något att orda om, men att låta en glad amatör som har gått en tvådagars kurs i en Komvuxskolad frisörs garage och fått ett felstavat diplom utfärdat i Wordformat pilla med pincett och klister inte bara på utan de facto i ens synorgan, det är verkligen helt jävla vansinnigt.

Precis som att tycka att det är snyggt med ögonfransar som är orimligt mycket längre än vad de förmår vara i naturligt tillstånd.
Det är också helt vansinnigt.

Vid flera tillfällen på senaste tiden har jag sett individer med så långa fejkögonfransar att de nästan når ögonbrynen (som av någon märklig anledning då alltid är sönderplockade eller groteskt övermålade så att de ser ut som två feta håriga larver i pannans nederkant), och har verkligen fått anstränga mig för att sluta stirra på det vanprydande misstaget som kvinnan i fråga har betalat dyrt för och högst sannolikt upplever som mycket obekvämt.

En bekant till en bekant föreläste, helt utan att ha blivit tillfrågad, en lång stund om hur man ”sköter” fejkögonfransar, och redogjorde också med mer än önskvärd tydlighet hur vidrigt det är att få dem påklistrade innan hon citerade vad män enligt hennes utsago brukade säga om hennes ”fantastiska ögon” och ”sensuella blick”.

Allt jag såg var något som såg ut som en ihjälslagen harskrank på varsin sida av näsan, och en osäker liten flicka i trettioårsåldern som eldade upp en ansenlig del av sin lön någon gång i månaden för att alla de tuffa tjejerna också gör det.

Jag fattar inte!
Grejen med fejk är ju att det ska leverera ett resultat som förleder åskådaren att tro att det tillförda är naturligt, och det gäller både pushupbhar, läppstift och hårextensions, akrylnaglar, konstgräs och djurvänlig päls.
Det är ju ingen poäng i att förställa sig om det bara gör utseendet värre och konstigare?

Jag är en gammal tant och jag begriper inte, hytter bara med käppen åt dagens ungdom som inte är lika upplysta som jag, men måste ändå skratta lite åt hur lättförtjänta pengar är för skönhetsindustrin på ointelligenta kvinnors bekostnad.
Det räcker med att en brud som har satt sig i respekt hos omgivningen med härska-genom-att-söndra-taktiken, skitsnack och andra aplika tjuv- och rackarspel som har styrt rangordningen bland kvinnor i många generationer tatuerar en osmaklig eyeliner, rakar håret på ena sidan av huvudet eller limmar fast lakritsremmar på ögonlocken för att i runda slängar nittio procent av alla kvinnor ska få skämmas för sina passfoton ett par år senare liksom.

(För även om det är en klen tröst i sammanhanget tenderar tiden inte att gå varligt fram med några sådana där tabbar. Låt mig för all del vara den enda som gnäller över det här med orealistiskt långa ögonfransar ett tag, tills det står klart att de bara var en lika pinsam parentes i kvinnohistorieböckerna som spraytuperingen på 80-talet, hamnar i skämshyllan tillsammans med ända-ut-på-tinningen-kajalen och fenomenet jeggings.)

  
Lånade den här bilden av Google efter att ha sökt på ”ögonfransförlängning före och efter”.
Det ser ju på riktigt inte klokt ut!
På övre delen av bilden: ett piggt och vaket öga med klar slät hy omkring.
X antal tusenlappar och några vassa instrument nära näthinnan senare: en tandborste fastklistrad på ögonlocket, tadaaaa!