Jag är uppvuxen vid kusten, och även om det går så där med min båtförarkarriär (den hamnade bokstavligen lite på is efter min kraftansträngning med det anskaffade ”förarbeviset”) är havet något mycket viktigt för mig, att hämta kraft och sinnesro hos.

Tillbringade några dagar på Smålandskusten nyligen, och njöt särskilt av doften, den vårspecifika, som kommer in med vinden som ömt smeker en över håret och vrålar att nu är det nya tider, var beredd.

Ljuden av ett aktivt hamninlopp med stora fartyg som lägger till, lossar last, lastar ny, kastar loss, är också något speciellt som jag kan känna igen bland miljarder andra ljud, inte jämförbart med flygtrafikens dån, en aldrig så schyst bils timida buller.

Ingen människa är en ö, men jag skulle nog gärna bo på en. (Om jag bara kunde bli liiiite lite bättre på att navigera…)