Bland alla medelålders män i nylon på stadens cykelbanor flyter jag fram, på en klassisk gammal tanthoj.

Helnöjd, eftersom jag älskar att cykla, och harmonisk i trafiken på ett helt annat sätt än gubbarna som nervöst trampar sig allt närmare en hjärtinfarkt om inte deras ovarsamhet bland andra trafikanter tar kål på dem först.

En gång ropade en karl som ansåg sig äga hela den breda cykelbanan och inte kunde hålla sig på de meter jag hade lämnat åt honom på ena sidan och i mitten att jag skulle ”akta mig”, men då fann jag mig snabbt och ropade tillbaka.

”Akta dig själv, GUBBTJYV!”

Det är den mest aggressiva sida jag har visat i en trafiksituation, någonsin, men när jag berättade det för en dansk kompis sa hen att jag borde ta en cykeltur genom centrala Köpenhamn för att lära mig några bättre skällsord, uppfunna efter fyrtiotalet.