Den här låten dök upp i en av mina playlists nyss, och jag lade till den i den som heter 2019.

Tänker på Strindberg, som menade att hans eld var störst i Sverige, aldrig bromsade ett känsloutbrott, lät det strömma fritt genom pennan.

På Ulf Lundell, mannen bakom En eld ikväll, som uppdaterade sin Instagram med texten ”Livet går vidare, på jobbet som vanligt” alldeles nyligen, ganska direkt efter en mycket offentlig förödmjukelse.

Goda förebilder, på flera sätt, bägge två.

Själv vänder jag mitt brinnande engagemang in i lite skrivande ett par timmar, innan jag ser till att missa kvällens brasrelaterade aktiviteter genom ett extra skift på en av mina arbetsplatser.

Vintern rasar, och jag glöder med mycket kontrollerad energi, avväger väl varje utandning.

Det är en speciell vår, som vanligt.

Har förresten jobbat nattskiftet, men tycker inte att det syns i större utsträckning än att lite mascara har kladdat under ena ögat. DET är en sund själ i en sund kropp, det! (Trots chokladkakan och den halva burk Coca Cola som slank med bland mina i övrigt vitaminspäckade fruktsnacks…)