Kompis om en vagt bekant till oss båda: XX är så sjukt jobbig!
Jag:
Va, han, jobbig? Jag gillar honom som fan!
Kompis:
Men han snackar så förbannat hela tiden!
Jag:
Det är det jag gillar med honom! Att det inte bara är tomt snack liksom, han har lite käft och lite boots.
Kompis:
Han har lite vad?
Jag (tydligt artikulerande, eftersom jag också snackar så förbannat hela tiden, och ofta alldeles för snabbt och lite otydligt):
LITE KÄFT OCH LITE BOOTS!
Kompis:
Är det kod för någonting?
Jag:
Nä.
Kompis:
Vad betyder det då?
Jag:
Att man… Nä men liksom så här, om man springer på någon som man halvkänner så där va, och så säger den ena hej och den andra hej, och så säger den ena läget eller hur mår du, och den andra svarar bra och du då, och så säger den första bra, och så bara… Okej, kul! Men en kille som har lite käft, han säger nej men tjena på dig och vad man nu heter, kommenterar vädret eller att man har klippt sig eller vad fan som helst, och ofta typ markerar han att han engagerar sig lite i den andra människans liv, säger att jag såg på Facebook att du flyttar, hur går det, eller bara nämner något annat som är inom den andra människans intresseområde. Det är en kille med käft, det, som liksom för ett samtal, aktivt ansvarar för att sociala kontakter i vardagslivet ska funka och vara lite trevliga, även om de är ytliga. Sådant gillar jag.
Kompis:
Okej… Men stövlar då?
Jag:
Va?
Kompis:
Du sa att han har stövlar också, boots?
Jag:
Ja, eller alltså, han har på fötterna så att han klarar sig… Om något händer och alla bara tappar handlingsförmågan helt, då… Alltså nu kommer jag inte på ett bra exempel men om alla typ åh nej vi är inlåsta i en rymdraket och allt bara för att vi inte har en nagelsax att bryta upp låset med, det är bara att ge upp, då kliver XX fram och ba ”tare lugnt, jag letar upp ett gem här som jag kan bygga om till en nagelsax, och om det inte funkar så har jag i alla fall försökt”.
Kompis:
Har du någonsin sett XX bygga en rymdraket av en nagelsax?
Jag:
Nä, men ibland när vi har haft behov av att bygga en rymdraket har han visat jävligt good effort, och sådant gillar jag.
Kompis:
Om det är någon som har käft här, är det du…
Jag:
Tack! Världen går runt tack vare folk med käft och boots!

Egentligen var det där uttrycket bara något som jag impulsivt snodde ur en Lundelltext, men jag tycker om det. Tycker att det säger något, säger just det där.


Och mina boots idag var ett par extremt smutsiga rosa sneakers, som jag rotade fram ur garderoben för att jag hade vårkänslor och behövde ett par så gamla dojor som möjligt för att undvika skav under en långpromenad, så ni får en bild på ett par andra boots i stället.
Visst är de snygga?