I samband med att jag publicerade blogginlägget om mina favoritkläder bestämde jag mig för att göra en fullständig inventering av innehållet i min garderob, precis som Rebecca gör i en av Sophie Kinsellas böcker, och nu…
Har jag lätt ångest.

Vet ni hur MYCKET kläder jag har, trots att jag har långt ifrån lika mycket som de flesta av mina kompisar, och brukar anse mig själv som en tämligen enkel och sparsam person?

Helt vansinnigt mycket kläder, har jag.

Jag äger till exempel nio par jeans.
Nio.
Inte två eller tre par, utan nio.
Och det känns helt otänkbart att göra mig av med ett enda. (För jag har ett par mönstrade från Desigual, som bara passar till vissa kläder, och ett par baggy och ett par som jag har till stövlar, och ett par som jag har till sneakers…)

Jag har sexton T-shirts och fem tjocka stickade tröjor, två kavajer och tre långa koftor.
Fyra klänningar som jag har använt max en gång.

Det känns jättejobbigt att känna till den exakta mängden eftersom siffrorna är så brutalt uppriktiga i fråga om snedfördelning av jordens resurser och allt det där, och jag sänder en tanke till en artikel jag läste en gång, om en man som hade tagit beslut om att aldrig äga mer än 100 saker.
Jag tycker att det vore en eftersträvansvärd livsstil, men är ändå inte beredd att skiljas från minsta sjal (antalet i garderoben är tjugofyra).

Olustigt.
Särskilt eftersom jag finner det högst osannolikt att jag inte kommer att köpa nya kläder redan om några dagar.

Men jag blir ju glad av dem, också…

Jag läste eller hörde förresten någonstans att den genomsnittliga västerlänningen använder 20% av sina kläder under 80% av tiden, och det stämmer i allra högsta grad på mig…


Jag tycker till exempel att jag verkligen BEHÖVER ett par sådana här, för de där tre dagarna på våren när det kommer att vara exakt rätt väder för dem.