Den typ av böcker för unga kvinnor som idag kallas chiclit, och som tidigare med anledning av ett mer städat språk och tamt innehåll benämndes ”flickböcker” har alltid fascinerat mig.

Jag har en samling röda ryggar i bokhyllan som samtliga hör till serien B. Wahlströms flickböcker och publicerades under 1950- och 1960-talet, och vårdar dem ömt som det värdefulla kulturarv de är.

De handlar om tuffa flygvärdinnor och journalister, ädla sjuksköterskor och fyndiga kontorsarbetare, ibland om självständiga studentskor som har en tendens att hamna i dråpliga situationer, och på omslaget figurerar alltid en tanig kvinna med vassa kindben.

De har spröda omslag och mycket sköra, ömtåliga blad, vilket är skälet till att jag absolut inte lånar ut dem och blir alldeles förfärad när någon som hälsar på rycker en titel ur hyllan och börjar bläddra vårdslöst som om det var senaste numret av Cosmo de höll i.

Under en mycket lång tid har jag letat (främst i antikvariat, random second hand-butiker och på Tradera och Bokbörsen) efter en särskild, mytomspunnen titel som är mycket svår att hitta i välvårdat skick, och igår hade jag den stora turen att få napp.

Boken är nu på väg hem till mig i dubbla vadderade kuvert, och jag är så spänt förväntansfull att jag håller på att krypa ur skinnet.

När den har landat i brevlådan (och den förhoppningsvis är i skick som utlovat) ska ni få se vilken bok det är.


En av titlarna i min samling, om Marianne som hålls med sina öden och äventyr i hela världen med utgångspunkt Bromma flygplats.