Jag föredrar att skriva prosa framför poesi, men läser gärna båda, och en gång blev jag ombedd att försöka skriva en dikt till en antologi och försökte sno ihop något om arbetaridentiteten.

Texten blev inte tillräckligt bra, men av någon anledning har jag sparat den.
Den är mycket deppig och lite resignerat slöarg.

Publicerar den i bloggen av rent nostalgiska skäl.

Industrispionen
Kallade de mig
Sa det
Och fnissade efter
Varje gång jag kom in i rummet
Jag var tjugotvå år
Och hyn runt ögonen
Var alldeles slät
Men varje morgon lite gråtsvullen
Vad tjänar man på en kvällstidning nu för tiden
Frågade de
Och sa sedan att det är ju alldeles åt helvete
För mycket
Trots att jag aldrig svarade
De hade ingen utbildning
Eller bildning
Och saknade helt en naturlig arbetsamhet
I all sin borgerliga hybris
De frågade om jag tyckte att de var arbetare
Som jag
Och en gång sa en
Som hörde mig säga i telefonen
Att jag var på mitt jobb
Att det var han som var min chef
Att det var hans jobb
Att jag kunde säga att jag jobbade
Inte att jobbet var mitt
Annars minns jag inte att bara en sa någonting
De stod alltid sex eller åtta
I en klunga
Som på en skolgård
Och kastade på mig
Vad de samlat på sig
Under ett helt medelålders liv
Av bitterhet
Ibland kom chefen
Den riktiga
Högsta
I illasittande jeans
Och dyr kavaj
Som satt ännu sämre
Fick honom att se ut som Vanheden
Han sa
Att han inte tyckte om att
Hans anställda
Hade eftergymnasial utbildning
Det hindrar det fria tänkandet
Sa han
Och stavade fel
I nästan varje mejl
Och sänkte min lön
Vi hade ingen fackförening
Och han skrattade alltid högt
Med huvudet bakåt
Så att man såg alla plomberna
Längst bak i käften på honom
Industrispionen
Kallade de mig
Och sa att jag kunde ta ut soporna
När jag gick
Jag tror inte att de hade en aning
Om hur många gånger
Jag under resten av mitt liv
Skulle berätta om dem
För alla som behöver veta hur det är
Att vara arbetare


Jag i mitt livs första flygvärdinneuniform.
Jag arbetade på ett propellerplan som hade plats för 33 passagerare och trafikerade Skandinavien och Baltikum under lite mer än ett år innan jag fick ett annat jobb som jag trivdes betydligt bättre med.