Jag inledde dagen igår med att byta ut alla mina lösenord i alla sammanhang till sjukt komplicerade, helt ologiska och slumpmässiga kombinationer av bokstäver och siffror med anledning av akut paranoia, och idag har jag svurit över det i närmare en kvart innan jag äntligen nådde de åtkomster jag behövde för att starta dagens arbete (slutkorr av nya Tebbeboken och ett mindre översättningsuppdrag som naturligtvis kräver Facebook och Insta för pausunderhållning).

Försöker hitta på fiffiga minnesregler, men det går så där. Får väl bara hålla ut några veckor tills fingrarna plötsligt minns av sig själva, på det där märkliga sättet de kan minnas många år gamla telefonnummer och portkoder.