Jag ”hänger framför datorn”, som mina föräldrars generation brukade anklaga tonåringar för på 90-talet, med ett soundtrack som innehåller lite av varje (spellistelänk finns HÄR), bland annat Lundelltexten och Ebba Grön-hiten som rubriken har lånat ord från.

Försöker skriva roman, och det är inte hjärnkirurgi men tufft ibland när man dras med den stora konstnärligt egocentrerade självförtroendekrisen och tycker att allt man skriver är crap samtidigt som man är övertygad om att man är bara några timmars hårt arbete ifrån något riktigt jävla bra.

Bryter av med lite vanlig hederlig textbearbetning. Det är ett hantverk som vilket snideri eller vävande som helst, och det innebär mer direkta money in the bänk än mina konstnärliga utsvävningar. Dessutom höjer det självförtroendet tillräckligt för att jag ska kunna ta tag i ihopljugna dramat igen, en stund.

Och soundtracket hjälper. Mycket.

”Sluta fråga hur jag mår
precis som vanligt
men jag försöker ändå”

”Rädd föder rädd
Stark föder stark
Som om läget höll sig
självt under kontroll
Men du och jag vi skrek
Vi skrek: Ge med er
Vi vill leva som vi vill
Utanför”

”Där ljuset är som starkast
kan ingen vakta dig
Du blir döv för det som säger
akta dig”

”Vi tar oss fram så gott vi kan
mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet”