Man skulle kanske kunna tro att jag, som är en stor konsument av nya kläder och mest himlar med ögonen åt djurrättsaktivister (den hysteriska sorten), inte alls bryr mig om klimathotet och de smältande isbergen och så där, men det gör jag faktiskt. Ibland.

Jag släpar till exempel alltid mina utrensade kläder till Stadsmissionen efter mina regelbundna garderobsröjningar, och jag skulle aldrig drömma om att spotta ut ett tuggummi eller slänga någon form av skräp på marken.

Och nyligen köpte jag en kjol från det holländska märket Zand, som är helt tillverkad av överblivna stuvtygbitar.


Gillar den jättemycket, trots att första användningstillfället verkligen var en learning-by-doing-upplevelse i fråga om att fästa knapparna i midjan ordentligt.


I övrigt är jag tyvärr dålig på att källsortera sopor, kör ofta diskmaskinen halvfull (och innan den livskvalitetshöjaren kom in i mitt liv diskade jag ALLTID under rinnande vatten, allt annat är alldeles för äckligt) och uppskattar timslånga varma duschar.

Men till mitt försvar kan sägas att mina böcker trycks på oblekt papper och transporteras till Sverige med båt, inte flyg.

Och så är jag ganska snäll mot djur, undantaget spindlar och sådant.