Jag måste påminna mig om att det förhåller sig med min fysik och min träning precis som med mitt yrkesliv.

Jag vet bäst.

Ska inte lyssna på ”hon var ju inte ens en särskilt framstående idrottare när hon tränade tre gånger om dagen och hade en lagtillhörighet och nu är hon ju dessutom ganska tjock och otränad”, vilket ingen har sagt (skrivit) till (om) mig på jättelänge men som ändå bor kvar i mitt huvud, viskar som ett eko för mitt inre öra då och då.

Jag är stark.

Bara jag känner till hela sanningen kring mina uppförsbackar och spikskor, mina chi och chakran. (Och erfarenheten säger att människor som spionerar på andra i simhallen och recenserar deras muskelbyggnad på internet inte direkt är några sunda atleter.)

Jag har förresten börjat träna med PT igen, utöver att jogga i djungelvegetation och Beyoncéträna. Häshtägg feeling strong.

Varför mobilen är med på gymmet? För att jag vill skicka selfies till kompisar som ligger och sover och för att SOUNDTRACKET ÄR JÄTTEVIKTIGT!