Jag äter ensamlunch.

Lyssnar på Bach och tänker djupa tankar.

Allt i mitt synfält är fortfarande snett och ostadigt, och det retar mig trots att jag vet att det inte är farligt, att jag fortfarande har full kontroll, och att jag ska vara jääävligt tacksam för att det som drabbade mig i helgen inte var värre än en lite felhoppad kristall i ena örat.

Äter god mat i alla fall, och har talat med en vän som gav mig ett mycket gott råd.