En av mina arbetsplatser har skickat mig på röstträning, så nu går jag till en röst- och sångpedagog, lär mig att så att säga sjunga ut, inte bromsa rösten i halsen.

Det är väldigt roligt, och det finns något självförtroendehöjande i att upptäcka hur min röst faktiskt bär (genom både märg och ben, ljudet av flygplansmotorer och blandat sorl ibland).

(Röstpedagogen håller till på Söder, och varje gång jag korsar Wollmar Yxkullsgatan tänker jag ”Yxkull, vilken fasansfull lek!”)