Jag har en ganska god ekonomi eftersom jag jobbar mycket på flera olika jobb, inte har några betungande utgiftsposter som barn eller hästar eller så, och det händer att jag köper ganska dyra kläder eller gör en spontan resa.

Jag prioriterar dock alltid ett långsiktigt sparande och så höga bostadsamorteringar som möjligt, och kan ibland ha en oväntat snål inställning till onödiga småutgifter.

Jag tycker till exempel att det är höjden av slöseri att köpa plastkassar när man handlar mat i stället för att ha med sig en stor ryggsäck eller tygkasse.
Och jag skulle aldrig slänga en schampoflaska utan att först hälla vatten i den, skaka om den och använda den allra sista skvätten.

Jag samlar på mig rabattkoder, kuponger och bonuscheckar, gör allra helst större delen av mina klädinköp i reaperioderna efter respektive säsong.

Och nu, när jag upptäckte att jag har förlagt min yoghurtbägare som jag brukar ha med mig på vandringsutflykter och ibland till jobbet, bär det emot att köpa en ny för ”bara” sextio pix.
Jag HAR ju redan en liksom, vill hellre återfinna den än lättvindigt skaffa en dubblett.

En lite trist sida hos mig, tycker jag, men beskyller min uppväxt i Småland och tröstar mig med att det är ett av skälen till att jag aldrig behöver vara en sådan som sitter och räknar på vem i ett sällskap som ska lägga mest eller minst dricks på notan. (ALLTID runda upp, people, det är slitigt som fan att vara servitris, och det kräver skicklighet att vara en bra servitris.)