Alltså jag vet att Hong Kong är fullt av kulinariska höjdpunkter med det bästa från jordens alla hörn, men igår kväll, på min första officiella dag som inflyttad, gick vi en lång promenad runt på Hong Kong Island, där vi bor just nu, och avslutade med en sen middag på Shake Shack.

Få maträtter väcker nämligen min matglädje lika mycket som en riktigt god amerikansk burgare med tillbehör, och jag njöt varje tugga, lyckades tysta rösterna från tusen ”hjälpsamma” och ”omtänksamma” bekanta och förbipasserande som har haft tillfälle att skåda delar av mina matvanor i perioder, som brukar eka i mitt minne med sina beskäftiga inlägg om åderförkalkning, inflammatorisk mat och processade råvaror.

Jag tycker om hamburgare, och jag mår bra av att äta det. Jag tycker inte om människor som missunnar andra deras matlust, och bär inte frivilligt minnet av deras snack med mig över hela världen. (PS. ”Fel tjej att fatshejma” hälsar signaturen storlek 34 med ett gångsnitt på två mil om dagen i sin Apple Watch.)

Och varje gång jag ser potatis i någon form säger jag som Nora sa till Vilde i Skam: ”kroppen din trenger potet”, till mig själv och andra.

Tänker på Hedwig, huvudpersonen i en av mina favoritromaner, och hennes uppriktigt kärleksfulla relation till mat, hennes respekt för den livsviktiga näring hon kan få genom att äta fett och allt annat kostcirkeln rymmer.

Då blir maten lättare att uppskatta, känna tacksamhet för, och kroppen långt mindre skuldtyngd.