Idag fick jag ett riktigt jävla blodtrycksfall för första gången på jättelänge.

Det var hela den där grejen med att synfältet hastigt smalnar av, plötsligt består till större delen av dansande svarta prickar, hörseln försvinner och kroppen tappar all förmåga att hålla sig själv uppe.
Det hände först en gång på gymmet, sedan en gång i duschen och nästan en gång på vägen hem, och det är egentligen inget dramatiskt.
Kvinnorna i min familj har haft lågt blodtryck i generationer (det var det som fick min syrra, numera en av allt att döma kompetent narkosläkare, att gasta ”det är lugnt, hon vill bara ha uppmärksamhet” när jag rasade ihop i trängseln på en buss en gång i tonåren) och jag beskyller tveklöst allmän stress med tillhörande mat-och-sov-slarv de senaste dagarna, men eftersom det här sammanföll på ett olyckligt sätt med min skrivrelaterade självförtroendekris bröt jag ihop fullständigt och låg och tjurade som en ledsen räka i soffan större delen av dagen tills jag pallade att ta en promenad och klappa några ponnyer, blev lite gladare.

Nu ska jag kolla nya avsnitten av Gåsmamman vars existens jag nyligen upptäckte och jublade lite över.

HÄR har jag snott rubriken.