Jag är en av alla miljarder kvinns i världen som är Gilmore Girls-frälst.

Den serien har något som fångade mig redan som tonåring och fortfarande fascinerar mig närmare tjugo år senare.

Jag tycker om att ha ett avsnitt på i bakgrunden medan jag pysslar med något annat hemma, och det händer att jag kommer att tänka på något som någon av karaktärerna har sagt, som om de vore IRL-karaktärer.

För ett par veckor sedan kuddade jag ned mig i soffan och såg hela reunion-säsongen, ”A year in the life” igen, och då slog det mig plötsligt att boken som Rory pratar om i slutet skulle kunna bli verklighet, med lite god vilja från seriens producenter.

Låt oss hålla tummarna! (För Rorys bok, eller, kanske ännu hellre, ytterligare en säsong.)

Många irriterar sig på att karaktären Rory hade ”tappat riktningen” i reunion-säsongen från 2016, men att hon inte blev den geniala karriärkvinnan alla väntade sig är min favorittvist i handlingen, tillsammans med faktumet att Paris Geller startade eget och inte tonade ned sin aggressiva personlighet.