Välj en sida

Jag blir nog aldrig mer vuxen än att jag ser det som nödvändigt att kolla första avsnittet av Julkalendern på SVT, och snabbt bestämma om jag gillar den eller inte, sedan eventuellt fortsätta att följa dramat ända fram till Jesus födelsedagsfirande.

I morse såg jag således Mirakel, och är försiktigt positiv.

Ska i alla fall se morgondagens avsnitt också.

I övrigt försöker jag fånga julstämningen med min ljuvliga julplaylist och engagera mig i diverse välgörenhet för att påminna mig om vad som EGENKLIEN är meningen med den kristna högtid vi uppmärksammar under den mörkaste tiden varje år.

Hamnade nyligen i diskussion med en kompis om hur kritisk jag ställer mig till att ”avkristna” julen, förringa den till X-mas och benämna adventsstjärnor som ”vinterstjärnor”, och överraskade nästan mig själv när jag insåg hur varmt 24 december ligger mig om hjärtat trots att jag alltid brukar jobba (storhelg-ob är en fin julklapp att roffa åt sig), bara pyntar lite halvhjärtat och tycker att större delen av all julmat är äcklig.

Men jag bryr mig, tydligen, om att bevara traditioner och till och med föra dem vidare.

”När fan blir gammal” och så vidare?

Googlesnodd bild ur årets Julkalender på SVT.