Rattade (tänkte först skriva rullade, men det passiviserade min roll på ett tråkigt sätt: det aktiva textandet kräver) Volvo till Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, och det var så himla mysigt.

Så speciellt att uppleva huset där författaren växte upp, inifrån med en väl påläst guide, och ströva i alla vackra trädgårdar som andas lugn och ro, ger inspiration i varje vrå.

Touchade the real Sockerdricksträdet och provade en härlig repgunga som hängde från ett annat, mer vanligt träd.

Årets utställning ”Ingen liten lort” som handlar om Astrid Lindgrens politiska engagemang var intressant, men jag gillar ”den vanliga” utställningen bäst, alla vackra 3D-montage med ögonblicksbilder ur hennes liv, och fakta bakom författarskapet som antagit mytiska proportioner.

Om ni har vägarna förbi Vimmerby i sommar bör ni försöka tillbringa några timmar i den speciella atmosfären på gården där en av världens största författare hade sitt ursprung.

Det finns en superfin bild på en medelålders Astrid Lindgren sittande på trappan till huset där hon växte upp. I plötslig fåfänga och idoldyrkan försökte jag kopiera. Och så här: det är långt troligare att jag någon gång skriver en riktigt tung bestseller än att jag någonsin får till en svalt avslappnad pose med vacker hållning och ett leende fyllt av kvinnlig mystik.

Ett mycket speciellt träd som man får höra mer om när man följer en guide på visning.

Jag i en ball Nils Karlsson Pyssling-soffa. Där funkar min oborstade, förvisso hela och rena men liksom lite trubbiga uppsyn bra tycker jag.