Jag är svag i bålen.

Jag borde träna.

Skulle hinna göra det, om jag prioriterade det.

Jag slarvar med min kost, borde planera, variera den i större utsträckning.

Skulle kunna göra det, om jag brydde mig om det.

Men jag tänker bara på mina arbeten, på mina texter och mina mål.

Och ibland kommer döden mitt i livet och tar mått på människan.

Och då inser man att det inte spelar någon större roll vem som joggar mest eller äter flest grönsaker.

Storrökare kan leva friska liv långt in i nittioårsåldern, och atleter kan få cancer och dö långt tidigare.

Man väljer vad man vill göra av sin stund på jorden, den tid när man har solsken och lycka på färden, och (de allra flesta människor) vet bäst själv(a) vilken livsstil som passar ens kropp, huset som bara man själv bor i, bäst.

Jag äter en Twix och skriver på min bok.