När jag skriver eller textbearbetar tenderar jag att jobba i timme efter timme utan att kunna störas av hundra kanoner eller tusen tromboner, måste komma ihåg att tidsinställa ett alarm om jag ska iväg till jobbet eller någon annan stans.

Glömmer hunger och trötthet, missar att äta och sova, blir påmind om att jag har en kropp och befinner mig i verkligheten först när min älskade kommer hem och börjar laga mat.

Då inser jag att jag är VRÅLHUNGRIG och käkar köttbullar som ett helt kompani.

Har tur när det är just köttbullar som plötsligt står på bordet också, för det är min favoriträtt.