Hade förmånen att få tala allvar om mitt skrivande med En Expert för ett par dagar sedan.
-Vilken av dina böcker tycker du själv bäst om?
-Jag räknar inte ens de två första.
-Synd! De är roliga.
-PÅ MÅNGA SÄTT! Men jag tror att jag gillar Tebbes Tvivel bäst. I den lyckas jag säga något, även om det blir banalt ibland.
-Du är verkligen väldigt… Djupt självkritisk.
Det är jag.
Lider ganska stort ibland, med stor självupptagenhet, över texter från olika tidsepoker.
Men det ger mig också en stark drivkraft för att jobba vidare, skriva mer, skriva bättre.
-Jag tycker att produktivitet är viktigt, sa jag till Experten, förklarade att jag ser skrivandet som något man måste ”hålla på med” mycket för att det ska bli någonting alls, inte bara grubblerier på kammaren och vaga planer på postitlappar.
-Det är bra! Om man skriver kan man bearbeta, skriver man inte har man ingenting.
-Exakt!
Och sedan gick jag hem och fortsatte sträva mot nya personliga rekord, Ricky Bruch-style.

(På bilden ovan: mina tre små älskade barn, ungdomsromanerna Tebbes Trubbel, Tebbes Tvivel och Tebbes Tur.)