Julklapparna har hamnat i pappersinsamlingen, det hembakade (av någon annan än mig) norrländska tunnbrödet är uppätet och jag har traditionsenligt dragit mig undan ett par dygn med mina hemliga anteckningsböcker för att reflektera och planera.

Såg Stadsteaterns uppsättning av Mio min Mio tidigare idag, och kommenterade den spontant så här när jag fick frågan om vad jag tyckte.

För under större delen av första akten irriterades jag av det där hysteriskt tillgjorda överspelandet som tyvärr hemsöker barnteatergenren ibland, och först i andra började jag känna igen de vackra symboliska replikerna ur boken.

Är ändå glad att jag upplevde den.

Ikväll ska jag träna och sedan hänga med en polare, kanske skriva lite på en ny text om jag finner tillräcklig energi och inspiration.

Hoppas att ni också har mysiga, stillsamma mellandagar av typen som främjar själslig återhämtning, bästa läsare.