Såg Kalla Faktas reportage om ”au pairer” nyss, och min enda tanke var ”What else is new?”
Alla i min bekantskapskrets som jobbat som au pairer (det är ju ganska vanligt bland svenska kvinnor) i sin ungdom tecknade upp sig på livegna slavkontrakt och skurade toaletter och lagade mat dygnet runt utan lön något år.
Det är ju det hela grejen går ut på: att någon tjänar pengar på någon annan, utnyttjar unga, naiva människor som drömmer om livet som det ser ut i filmerna.
Jag var också nyfiken på andra länder och intresserad av att resa när jag var yngre, men jag är glad att min uppfostran gjorde mig rimligt cynisk och misstänksam mot allt som låter som guld och gröna skogar.
Jag såg till att skaffa mig ett riktigt jobb, med lön och äkta arbetstillstånd, för att kunna tillbringa två ”sommarlov” i USA under gymnasietiden.
Jag arbetade som Camp Counselor och idrottsledare på ett läger för barn och ungdomar mellan 5 och 16 år, och hade ett stort ansvar, många varierande arbetsuppgifter.
Det var hårt jobb, mer eller mindre dygnet runt, men det var inte slaveri som någon annans obetalda hembiträde, och ett riktigt arbete på en riktig arbetsplats med en paycheck varje lördag gör det lätt att ”lära känna kulturen” och vara delaktig i samhället med allt vad det innebär.
Jag tycker att det finns värdighet i alla arbeten, inklusive att städa någons hem och passa någon annans ungar, men det fyllde mig alltid med obehag när jag var strax över tjugo och hörde någon kompis uttrycka en pinsamt undergiven ”tacksamhet” över att få vara hunsad husa åt någon och imponerat konstatera att mataffärerna var mycket större än hemma.
De drömde om Hollywoodfrulivet och fick en luftmadrass i ett mögligt pannrum och hela föräldraansvaret för tre snoriga ungar, ett obetalt heltidsjobb som städerska och en skittråkig, tidspressad att-göra-lista över kemtvätt att hämta, ogräs att rensa och läxor att hjälpa snorisarna med, inte en enda ledig kväll att ”upptäcka världen” utanför ”jobbet” (som alltså inte är ett jobb) på.
Och en grej jag undrar över när jag ser Kalla Faktas ”granskning” som inte på något sätt avslöjar hemligheter: Hur jävla dumma och naiva kan föräldrar till (förståeligt, med anledning av späd ålder) naiva tonårstjejer vara?
Fattar de inte att de skickar sina bekväma hemmadöttrar till slaveri?
Utan att ha provat på varken ”språkresor” eller ”au pair-utbyte” för egen del kan jag tala om för samtliga vad som står rimligt klart om man någon gång har träffat fler än fem blåögda unga kvinns av ”vill jobba med barn och resa typ”-typen:

1. Dyra ”språkresor” med stora grupper svenska ungdomar till populära semesterorter lär sig ingen ett nytt språk på, och

2. ”Au pair” betyder ”livegen”.