Kompis som iakttog mig gnida fingertopparna mot tinningarna: Har du ont i huvudet nu igen?
Jag: Um.
Kompis: Du borde gå till en doktor!
Jag: Jag är konstnär, jag försöker vara i smärtan.

Trettio sekunder senare visste hela vår gemensamma bekantskapskrets att jag ”är så där konstig nu igen”.

Personligen tror jag att det är alla timmar framför datorn som driver fram skruvstädsdemonen (klarar inte av att begränsa min skärmtid) och då får det bara vara värt det…