Det töntigaste jag vet (eller i alla fall liksom med på listan) är när kändisar blir tillfrågade av någon spånigt naiv reporter om ”sitt bästa skönhetsknep” och de alltid svarar något skitdumt, typ ”att mosa en avokado och blanda den med hackad mandel och sedan värma geggan i ett ångbad och sila den genom desinficerad sand från en vulkanstrand och gnida in den på ögonlocken tillsammans med grovt salt”, samtidigt som de lyckas hålla en allvarlig min.

De skrattar högst sannolikt högt sedan, när de ser sina långsökta, omständliga tips i tidningar som kvinnor läser hos frisören, och jag undrar alltid om det finns någon som är så korkad att hon testar de där av allt att döma tidskrävande dumheterna.

De allra underligaste ”skönhetsknepen” jag har läst har av någon anledning fastnat i mitt huvud, så där som jag önskar att bekantas namn, lättlagade laxrecept och andra användbara fakta skulle göra i stället, och ett av dem gick ut på att man skulle fylla handfatet med isvatten och skivad gurka, hålla nere ansiktet i det ett visst antal sekunder ett visst antal gånger, för att sedan ”njuta en återuppfriskad, mjuk hy”.
(Låter ju snarare som om man skulle skräckuppleva akut migrän och vagel i ögat.)

Ett annat ”tips” var att man skulle förvara en tesked i kylen och ”gnugga bort mörka ringar under ögonen” med den, som om de var missfärgningar på köksbänken och inte ett naturligt tecken på trötthet i ett mänskligt ansikte.

Själv håller jag mig till enklare ”kurer” i form av tvål, vatten, Dermalogica-ansiktsprodukter och alldeles vanligt smink.

Använder en hårborste ibland också, och försöker välja kläder som passar min kroppstyp.

Tycker att det funkar ganska bra.

Och så tycker jag att hela min look fick ett bokstavligt lyft för några år sedan, när jag upptäckte att min bh-storlek som jag hade misstagit för en 70C i själva verket är en 70E, eller Double-D, som det heter i staterna.

Det förvånade mig verkligen, men en tjejkompis som jobbade på Victorias Secret i sin ungdom (långt innan det kom till Sverige och blev ett varumärke med tolvåringar som främsta målgrupp), sa att västerländska kvinnor generellt har en tendens att underskatta sin bröststorlek.
”Man får liksom alltid höra att alla andras är så mycket större, och förstår inte hur proportionsmåttet mellan omkrets och kupa spelar roll.”

Jag började följa experternas råd efter den aha-upplevelsen, och sedan dess har jag aldrig problem med axelband som skär in eller ens sådana där genanta nipslips som hände en gång på ett mingelfoto. (Just det sistnämnda tillfället kommer jag ALDRIG att helt komma över.)