Välj en sida

Igår besökte jag utställningen Mitt dansande liv på Dansmuséet.

Jag har alltid älskat balett, i amatörtermer. Kan inte skilja på en plié och en arabesque, men tycker väldigt väldigt mycket om att se de där übermenschorna med sina sträckta vrister sväva över scenen graciöst och kraftfullt. Det är som att bli vittne till något övernaturligt, magiskt som inte behöver ta hänsyn till fysikens lagar.
Och utställningen var kanske inte riktigt vad jag hade väntat mig, men helt okej intressant, med dräkter och foton att titta på.
Jag fascinerades särskilt av modellfoten ovan, av att få se hur det egentligen ser ut inne i skelettet när hela kroppstyngden (som förvisso inte är många gram hos de främsta ballerinorna) vilar på yttersta tåspetsarna.
Och som en bonus, och en överraskning för både mig och kompisen jag var med, ställde Lasse Åberg ut sin ”souvenirsamling” i byggnadens källarplan som man också fick besöka i anslutning till sitt mer finkulturella besök. Det var en riktig höjdare, som humor betraktat.