Välj en sida

Jag blir alltid så genuint lycklig av att tillbringa några timmar i stallet.

För en tid sedan försökte jag skriva en ”hästbok”, men fick tyvärr inte te’at, som man säger där jag kommer ifrån; det färdiga resultatet höll inte måttet. Överväger dock att försöka igen eftersom miljön bland hästar är så speciell för mig, alltid kommer att innebära vackra barndomsminnen och den där härliga, trygga myskänslan.

Skulle vilja skriva som Nan Inger Östman och Ruby Ferguson kunde, om en liten, trygg värld i den stora, farliga, eftersom jag tror att tjejer i nedre tonåren behöver läsa sådant.

Bilderna nedan är från 1995 respektive 2018, men de tjugotre åren där emellan gör ingen skillnad för hur bra jag trivs på hästryggen. (Eller hur min vänsterskänkel alltid är lite sned…)

Post Corona vill jag jättegärna resa på en hästsemester på Island, men jag föredrar att vänta tills mitt barn har blivit tillräckligt stort för att kunna följa med eftersom jag räknar kallt med att efter bästa förmåga pådyvla hen mina egna intressen. (Särskilt hästar, böcker, balett, jonglering, musik och politik).