Jag är svag för Per Myrbergs röst med anledning av Chess, och tycker verkligen att det är något särskilt med den som finns hos få skådespelare, ännu färre ”vanliga människor”.

En melodisk klang i talet liksom, och betoningar som lyfter texter, ger dem själ.

Lyssnar just nu på hans inläsning av Hjalmar Söderbergs klassiker Den allvarsamma leken, och rekommenderar er varmt att göra likadant.

Det är något helt annat än att stava sig genom den i sin sökande slash pretentiösa ungdom, om ni frågar mig.

  
(Screenshot från Storytel.)