En snäll kollega skänkte mig ett kilo nyplockade rabarber nyligen.
-De kan du göra saft på, sa hen, och jag skrattade eftersom jag trodde att det var ett skämt med anledning av mina obefintliga matlagningskunskaper.
-Men det är jättelätt, peppade kollegan, och när vi kom in på spåret om vilken bra grej det vore att visa upp i bloggen ”med en snygg flaska och en etikett som det står EvaEmmas hemgjorda på” tog jag emot grönsaken och kilade hem för att skrida till verket.
Och jag planerade verkligen det där storslagna blogginlägget, med under-pågående-kokning-bilder och avslutande fika med snygga Arabica Mumin-servisen (mitt och min mans bröllopsporslin som vi samlar delar till), men…
Det bidde ingenting.
I alla fall inte mer än lite geggigt kladd, som förvisso spred en fräscht somrig doft i köket men i övrigt mest ställde till det och innebar mycket disk och spishällsskrubbning.
Uppskattar ändå kollegans generositet och tilltro till min förmåga.
Men jag är en skrivbordsjobbare som bör bliva vid min läst: för närvarande en text jag är mycket förtjust i.