Människor är vanedjur.
Varje gång när jag kommer till gymmet (tre gånger i veckan för tillfället) väljer jag samma skåp att stuva in mina prylar i, och sedan låser jag det med mitt gröna hänglås.

Vid något tillfälle har det hänt att någon annan använder ”mitt” skåp, och då rubbar det mina cirklar lite.
Men jag har som tur är inte gjort samma misstag som en bekant till mig berättade om nyligen.

Hon anlände till gymmet och klädde om, låste skåpet och gick in på sitt träningspass, återvände någon timme senare för att finna en uppretad tjej i bara handduk som undrade vem som hade låst in hennes kläder och försvunnit med nyckeln.
Det var min bekant som hade råkat haka fast sitt hänglås på skåpet intill det som innehöll hennes egna grejor, och därmed lämnat sin jacka, mobiltelefon och handväska för öppen display.
Allt fanns dock kvar i hennes olåsta skåp, vilket kan lära oss alla något om att lita på sin omgivning. (Särskilt mig, som inbillar mig att alla vill ficktjuva och läsa min dagbok om jag inte gömmer den i handväskans innersta lönnfack typ.)

Och tänk vad kul det hade varit om de båda kvinnorna hade blivit vänner efter den här incidenten!
”Vi träffades när hon tog mina kläder som gisslan och jag lät bli att gå hem i hennes” liksom.
Det är vad jag kallar ett ”meet cute”.