Välj en sida

Jag kom att tänka på en dikt av Karin Boye för några dagar sedan, när jag diskuterade en nyligt färdigredigerad text med en specialist på området.

Det är alltid väldigt givande för mig att få tala om det jag skriver med någon som begriper vad det handlar om. Det är en del av mitt yrkesliv jag medvetet valde bort i stor utsträckning för ganska många år sedan (hade mina skäl) och något jag verkligen uppskattar långt mer nu än när jag var yngre.

Specialisten talade med mig om bloggen också, ställde relevanta frågor, och jag blev tvungen att ännu en gång försöka förklara det Tomas Tranströmer förmådde beskriva i en enda mening, hur det är att ”leva ett dubbelliv som skapande och anställd, ett intressant dubbelliv”.

Vi skildes åt strax innan jag gick till eftermiddagsskiftet på det som i en fjärran forntid skulle ha benämnts mitt ”brödjobb”, och först när jag hade stämplat ut igen, landat hemma ganska trött, kunde jag fördjupa mig i en marginalanteckning jag klottrat i min oldschool anteckningsbok med exklusiva läderpärmar, försöka räta ut ett frågetecken.

Nu skriver jag om.

Min vilja har inte upphört.