Välj en sida

Igår gick jag till Stadsbiblioteket och rotade fram en Harry Martinsontitel, kilade två trappor upp i rotundan och satte mig där med ryggen mot väggen, med god överblick över omgivningarna. (En av mina favoritläsplatser.)

Njöt av lugnet, tystnaden, FRIDEN jag kände i hela själen, tills jag själv sabbade den (för alla) när en vänlig bibliotikarie behövde passera med sin vagn och viskade ”ursäkta” i stället för att köra över mina ben, och jag hoppade två meter upp i luften med ett skräckslaget vrål.

Så långt borta från Stockholm, nuet, var jag och Harry, just då. Och det var fint.