De flesta fiktiva karaktärer jag skriver om har namn och mer eller mindre hela sin livshistoria klara när de dyker in i handlingen, som om de alltid bott i något litet hemligt rum i min hjärna och plötsligt bestämt sig för att kliva in i mina worddokument, tala om för mig att de finns, men några av dem måste aktivt hittas på och skrivas in i handlingen för att fylla en funktion, sköta sina uppgifter och dra handlingen framåt, och då måste namn och utseenden vaskas fram så att säga retroaktivt.

Låg nyss i soffan med min iPad på magen (föredrar att skriva på den framför vanligt tangentbord) och klurade på vad en av figurerna i nya boken skulle heta, och hade plötsligt namnet mitt framför ögonen.

  
Tack slumpen, en ganska underlig tavla och det isländska klädmärket!