Jag är verkligen enormt glad över att Party of five finns på Netflix nu när jag går in i min mest arbetsamma del av sommaren, med nio blandade morgon- och kvällsskift i rad (mitt eget val, bytt pass med kollegor för att stretcha semestern i maj och juni, så jag har bara att bita ihop och deal with it).

Halva dagarna, när jobb, födointag och joggingrunda är avklarat, ligger jag som en tappad manet framför teven och njuter nittiotalsdrama med ball San Francisco-scenografi.

När jag såg serien vid tidpunkten för dess produktion var jag i Claudias ålder (skådespelaren Lacey Chabert är två år äldre än mig och tjänade miljarrrder när jag ännu slogs med landsortskillar om målvaktsrollen på mellanstadieskolgårdens fotbollsplan), men var alltid mest förtjust i Julia. Hade nog en crush på hennes brorsa Bailey (Scott Wolf) ibland också, vilket jag nästan får igen när jag ser hans välformulerade kamp med moraliska dilemman nu, och jag kan tydligt minnas scener och repliker som särskilt fastnade hos mig när jag såg serien för första gången.

Rekommenderar alla att kolla ”Ensamma hemma” som serien heter på svenska, inte minst för att mysa in er i det fantastiska hus med tornrum som man faktiskt kan se IRL om man har vägarna förbi Pacific Heights i San Francisco. (Turisttips till flygvärdinnor och andra som gillar långa storstadspromenader i uppförsbacke!)