Jag har haft körkort sedan jag var arton år, eftersom jag är uppvuxen i en småländsk tätort där det är mer eller mindre självklart att man har det, och det liksom hör till allmänbildningen.

Sedan jag flyttade till Stockholm för elva år sedan har jag dock haft användning för det ytterst sällan, och först nu, den här hösten, har jag upptäckt hur enormt kul det är att köra bil.

Att det faktiskt ligger någonting i det där som min pappa tjatade om när jag motvilligt lät mig övertalas till övningskörning, att det är ”frihet” att inte behöva passa kollektivtrafiktider eller frysa på cykelbanan.

Och det är mysigt att köra bil.

Särskilt i mörker, när asfalten glittrar av ett höstregn och bilens lyktor skapar ett litet utrymme där man får vara ifred med sina tankar och ostörda samtal, och man lyssnar på någon bra musik och inte har bråttom.

I love it!


Jag på E18 igår.