Jag klippte mig för ett par dagar sedan, och övervägde under en kort, impulsiv stund att färga håret, ”ljusa upp” lite med slingor eller en toning, men hejdade mig.

Har min egen färg i hela håret nu, sedan något år tillbaka, och det ligger ju någonting i det där som alla experter säger, att man alltid passar bäst i sin originalfärg.

Dessutom är det allra värsta jag kan tänka mig i fråga om utseenderelaterat förfall att bli en kvinna med sönderblonderat hår som ser så där sprött och torrt ut, och längsgående rynkor i ansiktet. Aktar mig noga, och tänker på det där talesättet jag har hört någon gång, att man under första delen av sitt liv har det utseende man är född med, och under resten av livet har det utseende man förtjänar. Man ska vara rädd om sig!