Lyssnade på Sommar i P1 med Anders Hansen igår, och hoppas att min hjärna är en sådan där som växer, inte krymper.
En av låtarna i programmet var Cornelis Vreeswijks Sommarkort, som jag inte hade hört på mycket länge (men ändå kom ihåg hela texten till, just saying), och jag lade till den i min spellista som innehåller all musik från 2019 i kronologisk ordning, har undertiteln ”Ibland bitter, ibland het”.
Och jag började tänka på vem jag skulle ha varit på stenåldern, järnåldern, medeltiden, 1870-talet.
Har reflekterat över det ibland under min släktforskning också, att det finns gener och instinkter hos människor som går som ett eko genom århundraden, ser likadana ut i alla tider, alla situationer.
Och jag tror att jag skulle ha klarat det där jägar- och samlarlivet som Hansen snackar om, levt i flock och pallat stressen, precis som jag pallar stress och min samtida jakt, på lite allt möjligt i fråga om moraliska segrar, intressanta sammanhang, snygga kläder och fred på jorden.
Men jag borde kanske använda mobilen mindre, anteckna mer på papper i stället för i Pages-appen, inte ständigt kolla Facebooks röda notifikationer, främja popcornhjärnan.
Vill ju vara närvarande, i min tid…