Skrev tidigare idag om Amy Schumers sätt att hantera en sådan där jävla kille som bara går omkring och är en idiot för att det funkar för honom och ingen förmår stoppa honom.

Önskar verkligen att jag hade varit lika cool när ett otroligt aggressivt stycke bemötte min harmlösa närvaro med ett ganska fantasilöst glasögonormpåhopp igår.


Bara blev lite ställd och facebookade om det i stället, men önskar att jag hade stannat upp och bara ”oj, wow… Du… Blind… Är jag ju inte? Men alltså, det här med att gå runt här och väga tvåhundra oattraktivt stela kilo och stirra ned alla tjejer som om de vore ätbara och snäsa så där imbecillt åt någon som också har rätt att nyttja de här lokalerna och bara vänligt förklarar varför hon tassar omkring bland dina grejor… How is that working out for you?”

Ibland när jag var yngre och fick långa, riktigt äckliga hotmejl och telefonsamtal från främlingar för att jag jobbade på Aftonbladet och ofta syntes i tv och hördes på radio, hände det att jag googlade rätt på avsändarens arbetsgivare (det var ganska lätt innan Facebook också) och helt enkelt vidarebefordrade mejlet till hatarens närmaste chef och företagets vd, innan jag gjorde en polisanmälan.

Många generade tjänstemän och tillika äkta män, småbarnspappor och föreningslivsentusiaster har fått krypa till korset på det sättet (och därmed undvikit åtal för olaga hot, trakasserier och stalkning), och det beredde mig faktiskt alltid en viss tillfredsställelse att mottaga skamsna ursäkter för de hotfullheter och sexuella påhopp någon karl ansåg sig nödgad att skicka till den knappt tjugoåriga kvällstidningskolumnisten som brukade skriva ganska ålderstypiskt om politik och lite av varje någon gång i veckan.

”Titta vad dum han är!” Liksom.
(Ibland förekom dumma kvinns också, bör tilläggas.)

Det är faktiskt bra jävla underligt att sådana där aggressiva puckon får hållas med sina trista attityder.
Att de får ha jobb, vara medlemmar på gym, komma in i det offentliga rummet och till och med sätta sig på en av de främre raderna när ett av världens största genier intar Hovet.

Man borde införa någon form av lägre gräns på nivån av kompetens i den sociala delen av hjärnan för att få vara med och leka, om ni frågar mig.