Jag Marie Kondo-städar min garderob, precis som alla andra den här våren.
Behöver förnya mig, eftersom mina twenties med jeans och H&M-T-shirts har hängt sig kvar väldigt envist bland några mer moget införskaffade klänningar och Filippa K-kavajer, så jag inventerar noggrant och arbetar fram en hållbarhetsplan som passar min ålder, skänker ganska stora mängder kläder till Stadsmissionen.
Lyssnade till och med på ett avsnitt av podden Säker Stil i hopp om inspiration för några dagar sedan, men noterade att de båda överklasskärringarna bakom podden är ganska värdelösa som rådgivare, och osunt besatta av att ”tipsa” sina lyssnare om ”krispiga vita skjortan” i bestämd form.
Det går några minuter av näsfniss, självgodhetstrams och osäkra ”ehm” (som inte är något annat än ett pinsamt sätt att få behålla uppmärksamheten när man inte har något att säga) sedan säger någon av dem att ”krispiga vita skjortan är en jätteviktig bas i garderoben”, eller ”krispiga vita skjortan är SÅ rätt just nu”, eller ”man ska styla med krispiga vita skjortan”.
Och för det första: krispigt är ett adjektiv som beskriver någonting som man äter.
För det andra finns det få klädesplagg som är fulare än en vit skjorta och således är sämre att ha som ”bas” i garderoben.
Enda anledningen att bära en är ju om man har frack eller liknande högtidsklädsel.
Som kvinna skulle jag ALDRIG klä mig i något ens liknande.
I vild protest mot det färglösa och tråkiga gick jag till Gudrun Sjödén och köpte en ny sjal så fort podden var färdiglyssnad.
Om man nu ska acceptera sin begynnande tantålder (jag blir 35 i sommar) kan man ju göra det med sin egen stil i stället för med någon barnslig Östermalmkossas, och jag tänker mig att ”basen” i min nya hållbara garderob ska vara svarta byxor och dito kjolar, högkvalitetscashmeretröjor och färgglada bomullssjalar. Men helst vill jag använda den här klänningen jämt, eftersom jag ser så lång och smal ut i den.

En annan viktig ”bas” i min personliga stil är dessutom mina Kero-dojor som jag köpte till bröllopet och ÄLSKAR.

De är bekvämare än sneakers och ger mitt utseende den där udda touchen som jag föredrar (på samma sätt som min sneda framtand tenderar att göra).