I perioder sover jag mindre än vilken gnällig småbarnsförälder som helst, käkar uteslutande frukt, choklad och en eller annan sushi.

Ändå mår jag bra.

Ändå levererar jag.

Ändå orkar jag, mer än de allra flesta, för att inte säga ALLA andra.

Det är Strindberg-elden och allt det där, och ett väl genomtänkt soundtrack, och framför allt det fokus som skiljer proffs från amatörer.

Jag orkar, klarar, fixar.

Prioriterar bort sådana där barnsliga hobbies som andra bränner ut sig med, och koncentrerar mig på det som är viktigt, på riktigt.

Det, och lite jävla stamina, är hela hemligheten.

(Bilden under den otympligt långa rubriken föreställer gårdagens frukost ombord på ett SJ-tåg going north.)

(På alla blå partier i min blogg kan man klicka för mer läsning, om ni inte visste det.)

(Men när jag röstar gör jag det alltid på röda partier. Även i EU-valet.)