En kompis som nyligen har läst ut nya Tebbeboken Tebbes Tvivel sa till mig att hon tyckte att det var ”så himla mycket misär” i Tebbes liv.

”Folk runt henne är ju galna och så, men nog gör hon själv väldigt mycket knas” fortsatte hon, och jag som alltid tycker att det är kul att höra andras tankar om vad jag skriver, även när recensenterna inte hör till målgruppen (som är i Tebbes ålder), funderade över det en stund.

Och kom fram till att jag inte är helt enig.

Tebbe gör en del ”knas” i fråga om misstag och felprioriteringar, men ofta gör hon det fullt medveten om risken den enskilda handlingen innebär, för att hon i stunden anser att hon ändå har något att vinna på det.

Hon är ingen impulsiv person egentligen, även om hon själv tycker sig ha problem med att kontrollera sitt temperament, utan mycket eftertänksam och strategisk.

Ofta är det hennes av kön och klasstillhörighet skapade brist på självförtroende som får henne att fatta dåliga beslut, i kombination med det stora utanförskap hon upplever med anledning av sin inbundna personlighet, och hon vill alltid väl, är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna som vill vinna, besegra varje hinder.

Det stämmer dock att andra boken i trilogin om henne innehåller en hel del ”misär”. Men poängen att hämta i handlingen är ändå, om ni frågar mig, att det inte knäcker Tebbe som det skulle ha knäckt många andra.

Hon lipar lite, kanske till och med tappar fokus tillfälligt, men rätar sedan på ryggen igen, bättrar på makeupen och gör comeback hela tiden, på ett eller annat sätt.

Och, som jag sa till läsaren beskriven ovan, det kommer en tredje del i höst, som kanske innehåller något helt annat…


Andra delen i Tebbetrilogin, Tebbes Tvivel.