Det första uttrycket jag lärde mig på kantonesiska var (i egenhändigt utformad fonetisk skrift) ”sap sap soy-lah”.
Jag hoppas kunna snappa upp lite mer, men tycker att det säger någonting om min personlighet att det enda jag kan säga till den direkta omvärlden är ”lätt fixat, det är en enkel match, inga problem!”
(Jag försöker säga ”n’goyy”, som betyder tack, med den rätta betoningen också, när jag handlar och så, men oftast tittar lokalbefolkningen bara frågande på mig.)

Och nej, jag har inte en kantonesisk språkkurs i lurarna när jag åker ”the-ding-ding” till löparbanan. Det är Lundell som vanligt.