I sommar har jag läst böckerna om Kati ännu en gång, och dessutom investerat i originalutgåvorna för att komplettera de mindre ömtåliga nyproduktionerna i samlarhyllan.

Böckerna om Kati är tre av Astrid Lindgrens tidigaste produktioner.

De handlar om en ung, tuff arbetarkvinna i huvudstaden, och enligt vissa förståsigpåare är de delvis självbiografiska.

Jag gillar dem verkligen, och tycker om tanken på att alla författare börjar någonstans, med att skriva ned sin bild av världen, som den ser ut just då.

Med tiden förändras den bilden, och författarens sätt att texta, tänka, berätta.

Och en del författare, som inte ger upp, blir bra, på riktigt.