En gång när jag var liten kom en hög hästböcker in i mitt hem, förmodligen via mina föräldrar eller någon annan släkting som kände till mitt stora intresse för hästar (som jag sedan i likhet med de flesta andra kvinns växte ifrån i tonåren) och uppmuntrade mig till alla sorters läsning.

Det var gamla böcker som luktade källare och hade gulorangea sidor med omodernt typsnitt, och de höll mig fullständigt i sitt våld från första sidan till sista.

De handlade om den walesiska flickan Jill, som flyttade till den brittiska landsbygden med sin mamma och räddade en uttråkad ponny ur sin hage, med tiden utvecklades till en skicklig tävlingsryttarinna, och allt beskrevs så idylliskt att mitt sjuåriga jag, som ofta låg vaken på nätterna och tänkte på kriget jag sett i Aktuellts nyhetssändning och miljöhoten jag kunde läsa om varje dag i kvällstidningarna (vi hade alltid båda hemma) dånade i fullständig hänförelse över huvudpersonens ljuvliga tillvaro.

Jag läste om rävjakter i brittisk septembersol, eftermiddagsthe med flera olika sorters marmelad, tjejer som hade uniform i skolan och ponnyer som gick genom eld och vatten för sina ryttare, och jag minns det som en av mina första riktigt stora läsupplevelser.

Böckerna rensades tyvärr ur min hylla ett antal år senare, gav plats för nya, men när jag snubblade på en av titlarna i ett något oväntat sammanhang nyligen blev jag så upprymd av påminnelsen att jag nästan hoppade jämfota.

Och när madeleinekakan var ett faktum ville jag verkligen äga böckerna igen, som ett minne av svunna tider, så jag letade reda på alla titlarna på Bokbörsen.se.

De senaste tre kvällarna har jag sedan njutit av tillvaron i den trygga lilla byn Chatton, där Mrs Darcy bestämmer över ridskolehästarna och Jill Crewe kämpar för att vinna fler prisrosetter.

En underbar verklighetsflykt för alla åldrar, och jag ska verkligen vara rädd om de exemplar jag nu har införskaffat, kanske dela med mig av dem till kommande generationer.