Har haft lite svårt att hitta något intressant att lyssna på i Storytel-appen på sista tiden.

Bläddrade lite i kategorin ”true crime” och bland några andra berättelser ”direkt ur livet”, men när jag gjorde misstaget att börja lyssna på en kriminell mans skrytsamma självbiografi som var äckligt kvinnoförnedrande utöver vansinnigt självgod och enbart gav uttryck för en lat och oduglig tjuvs brist på moral, empati och intelligens blev jag så arg att jag avbröt mitt i beskrivningen av ett rån (som tveklöst var ett livsomvälvande trauma för alla arbetare som i sin yrkesroll drabbades av den beväpnade dåren som nu får snobba runt som ”författare” och tror att han är någon jävla hjälte snarare än en loser som samhället, bland annat de skattebetalare som han har viftat med vapen under näsan på, försörjer) och stormskällde på fenomenet ”glorifierade brottslingar” för alla som ville höra på (och möjligen några till) en lång stund.

Sedan började jag lyssna på en självbiografisk berättelse om en kvinna som blivit lämnad av sin mystiska man som sedan höll sig borta i många år utan att frugan kunde hitta honom , eftersom det lät som en spännande story, men blev RASANDE ungefär halvvägs in i den också när huvudpersonen (som behöver sina föräldrar och en man som dygnet-runt-support för att klara av det ”vuxenliv” hon har valt) självömkande beklagar sig över hur lite pengar hon får av samhället när hon har varit dum, osjälvständig och naiv och kraschat sin ekonomi, inte klarar av att försörja sig och de två barn hon omdömeslöst skaffade sig i ett uselt äktenskap. ”Åh vad det är syyynd om Gunilla” är inte min reaktion, trots att det är vad hela boken verkar ha som huvudsyfte att tvinga ur läsaren.

”Spånig brud” tänker jag bara.

Och jag vill absolut inte höra mer om spåniga brudar som vill att någon annan ska betala deras räkningar och passa deras barn, inte läsa en förbannad rad om någon svagbegåvad dräggsnubbe som tycker att han är cool för att han kan hålla i en pistol.

Please ge mig tips på något annat att läslyssna på när jag joggar, som inte får mig att tappa tron på mänskligheten! (Just nu är det Tranströmer. Igen. Det är någon man kan lita på.)

Jag vill ta del av vettiga jobbares liv, lära av människor som har något att berätta i egenskap av ansvarstagande, välfungerande delar av ett samhälle, personer som förmår reflektera över sin egen del i allt som ”råkar” hända omkring dem.

Tänk att det finns bokförlag som publicerar självömkan, våldsromantik och kriminella dårars megalomani på det där sättet, som om gnälliga rötägg bör lyftas fram och hyllas.