Mina föräldrar är två mycket speciella människor.

De har hållit ihop i alla väder sedan de träffades i sin ungdom, och trots fyra stökiga ungar och ett också i övrigt krävande familjeliv har de hunnit med sina yrken och alltid gått sina egna respektive vägar.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag det jag tidigare har irriterats av i deras personligheter så där som alla avkommor otacksamt stör sig på sina äldre släktingar, och desto mer förmår jag uppskatta de råd och erfarenheter de kan dela med sig av i de mest oväntade sammanhang.

Därför har jag nyligen köpt dem båda varsin bok med titeln Boken om mig, som är en slags lightversion av en memoar, av fyll-i-karaktär.
Jag hoppas att de ska ta sig tid att svara på textfrågorna om sina uppväxtmiljöer, drömmar som unga och liv som nyblivna föräldrar, berätta om hur de har tänkt och resonerat kring större livsbeslut, eftersom jag tycker att det är viktigt och inte minst intressant att känna sin bakgrund.


Ämnar själv skaffa mig en sådan bok när jag blir äldre.