Talade med en kamrat om att jag inte exponeras för tevereklam längre eftersom jag uteslutande använder mig av play- och streamingtjänster när jag kollar nyheter, dokumentärer och dramaproduktioner (inte alltid i den ordningen), utan främst matas med uppenbart opålitlig influencerreklam för usla hår- och hudprodukter på Instagram.

-Jag kan sakna att få ta del av riktigt välgjord reklamfilm, sa jag, varvid samtalet gled in på minnesvärda kampanjer vi gillat på tiden när teve ännu var teve, sänd från studios och kontrollrum i realtid. (Och vi ännu var journalister, i alla fall på väg att bli, med en fot i kommersialismens lättsamma fokus på underhållning, och en fot i den genuina grävjournalistik vi försökte lära oss att behärska.)

Och jag blev tvungen att googla fram en reklamfilm jag mindes i detalj från 2003, när jag nyligen hade flyttat till Norrbotten för studier, och ofta hade teven (som saknade fjärrkontroll och visade totalt 7 kanaler inklusive den lokala, norrländska) på mest hela tiden eftersom hela grejen med att bo själv var en ny upplevelse för mig, som var van vid folk, röster, liv och rörelse omkring mig jämt.

Den gör mig fortfarande glad.