Förra årets sommar var båtsommaren, och den här sommaren är bilsommaren.

Det kan gå långa perioder utan att jag sätter mig bakom ratten, och sedan tar det alltid några mil innan självförtroendet återvänder och jag börjar njuta av känslan.

”My controls” säger jag den här sommaren, som en bossig pilot, och rullar fram med nära nog utomordentlig koll på hastigheten. (Jag avskyr människor som kör för fort utan att vara på väg till sjukhuset med någon döende i bilen. Det är ointelligent, respektlöst, barnsligt och visar på dålig karaktär utan självkontroll.)

(Rubriken är lånad ur en låt av Ulf Lundell som jag gillar, och jag har mycket Lundell i huvudet just nu eftersom jag nyss läste ut Vardagar på en stillsam strand och fann prosan genial, som de allra flesta andra Lundelltexter. Hur fan gör man för att skriva så att till och med sviterna av en dåligt sköljd sallad och en Aston Martins dyra underhåll blir intressant? Mina texter handlar om andra grejer, och jag kommer aldrig att köra Aston Martin, av flera skäl, främst för att jag är mer av en Volvo-kvinna, praktisk och terränggående, men jag önskar att jag kunde konsten som den skäggige Österlensrebellen.)